Stockholm/Saltsjöbanan

Stockholm/Saltsjöbanan

Huvudman: AB Storstockholms lokaltrafik, SL
Kontraktslängd: 2012-2020 med möjlighet till fyra års förlängning
Antal anställda: 90
Antal vagnar: 30
Driftschef: Petrus Sarmento

Adress:
Stockholmsvägen 5C
133 35
Saltsjöbaden

När finansmannen och politikern Knut A Wallenberg 1889 köpte ett 890 hektar stort markområde vid Baggensfjärden var hans tanke att anlägga en modern trädgårdsstad där. Vägarna till området var smala, krokiga och steniga och för att få möjlighet att transportera byggnadsmateriel anlades en järnväg. En stor del av anläggningsmaterialet kom också sjövägen.

Järnvägsförbindelsen med Stockholm var förstås en förutsättning för att människor skulle kunna bosätta sig i Saltsjöbaden, som det kom att heta. 1893 öppnades järnvägen, till en början från Fåfängan, men snart från Stadsgården genom den 693 meter långa tunneln genom berget under Ersta.

Från stationen i Stadsgården gick ångfärjor åren 1893-1936 till Karl XII torg. 1936 flyttades slutstationen till Slussen (”Stockholm Saltsjöbanan”)

1913 elektrifierades Saltsjöbanan och samtidigt öppnades sidolinjen mellan Igelboda och Solsidan.

Genom åren skedde inte så stora förändingar. Planer på en modernisering fanns, men genomfördes aldrig. De gamla motorvagnarna från 1913 års elektrifiering skötte trafiken ända fram till 1976. Flera av manövervagnarna var levererade till banans öppnande 1893.

1973 tog landstinget beslut att rusta upp Saltsjöbanan efter att ha övervägt en nedläggning. I samband med att trafikeringen av tunnelbanan till Norsborg kom att ändras från de ursprungliga planerna, sparade man in 26 vagnar som i stället kunde sättas in på Järvabanan. Därmed blev 26 av de vagnar som skulle levereras till Järvabanan övertaliga och kunde konverteras till Saltsjöbanevagnar, vilket innebar en dörr mindre per vagnsida.

Saltsjöbanan kommer att genomgå en omfattande upprustning under de kommande åren, med fler dubbelspåriga sträckor och tätare trafik.